”île flottante” är en klassisk fransk dessert jag bara tidigare hört talas om men aldrig provat förrän jag fick den på lunchen på bykrogen här i Saint-Maurice-de-Cazevieille. Den består av en kyld crème anglaise (vaniljsås) i vilken det flyter fluffig mjuk maräng med lite karamellsås. Mycket gott! Så populär är desserten att den i snabbköpen finns i ekonomiförpackade portionsburkar. Man kan också köpa crème anglaise i 2-litersdunkar. Eftersom regnet hängde i luften var jag tvungen att prova att laga den själv.

Vispa 6 äggvitor med 80 gram strösocker tills de blir styva och bildar toppar. Smält 1,5 dl socker med ett par matskedar vatten och puttra tills du får en ljusbrun och ganska lös karamellsås. Häll såsen i en form och låt den täcka lite av kanterna. Skeda i marängsmeten och jämna till den så den blir slät. Grädda i vattenbad på 150° i 45 minuter. Under tiden sjuder du 5 dl mjölk, och 60 gram socker med en halv vaniljstång som du delat och skrapat ur. Vispa 6 äggulor i en bunke. Under kraftig omrörning häller du i omgångar i den varma mjölken i äggulorna. Häll tillbaka smeten i mjölkgrytan som du ställer i vattenbad över medelhög värme. Vispa konstant tills såsen tjocknar till ”såsig” konsistens. Låt svalna och ställ i kylskåp. När marängen är färdig låter du den svalna innan du skär upp den i bitar. Har karamellsåsen stelnat så lossnar marängen om du doppar formen i hett vatten. Servera den kalla vaniljsåsen i portionsskålar och toppa med de fluffiga öarna.

Efter att vår franska midsommar inleddes med ostron var det dags för en fiskgryta. Av anledningar som jag inte ska gå in på så blev inte fisk- och skaldjursvariationen så stor som jag hoppats på. Dessutom fick jag improvisera lite med smaksättningen så jag saknade det mesta i kryddväg. Det gjorde dock ingenting då det faktiskt blev den bästa fiskgryta/bouillabaisse jag någonsin gjort. Basen blev tillsammans med rouillen fantastiskt smakintensiv så man hade kunnat slänga i vilken trist fiskfilé som helst och det hade smakat magiskt.

Rouille: Mortla en stor vitlöksklyfta tillsammans med en urkärnad röd pepparfrukt och en nypa salt. När du fått en jämn massa smular du ner lite vitt bröd och mortlar in. Bland i en äggula och vispa i knappt 2 dl olivolja i en tunn stråle under konstant vispande tills du får en tjock majonäs.

Fiskgryta: Dela 500 g mogna tomater och gröp ur det blöta innehållet. Skär tomaterna, en gul lök, en liten fänkål, stjälkarna av ett knippe bladpersilja och en purjolök i bitar. Hetta upp olivolja i en stor gryta och fräs hastigt två vitlöksklyftor som du krossat med handflatan. Släng i alla grönsakerna samt det yttersta skalet av en apelsin (inte det vita beska). Låt fräsa utan att det tar färg tills löken börjar mjukna. Smula ner 0,5 g saffran och slå på en halv flaska torrt vitt vin samt 2 msk pastis och några rejäla nypor salt och svartpeppar. Låt sjuda utan lock i cirka 10-15 minuter. Under tiden skär du knappt 1 kilo fisk i ganska stora grytbitar. Använd minst tre olika sorter (jag hade torsk, lax och en liten rackare som hette grondin rouge). Smaka av grytbasen så att den smakar ganska salt. Lägg ner fisken och låt det hela få ett uppkok. Lägg ner sköljda och rengjorda blåmusslor, strö över den hackade bladpersiljan och  lägg på locket. När musslorna har öppnat sig tar du upp dem med hålslev. Fiskgrytan häller du i en stor skål och toppar med musslorna och arrangerar vitt bröd som du stekt i olivolja runt om kring. Servera med rouillen som man klickar över efter smak och behag.

Kycklingen i Frankrike liknar verkligen inte den vi hittar hemma i Sverige. Oavsett om man köper den färdiggrillad i snabbköpet eller en frigående lantkyckling direkt från spettet hos uppfödaren på torget så är den smakrikare och köttigare än våra bleka broilers. De kostar mera men det finns det förklaringar till. Idag köpte jag helt vanliga kycklinglår (den övre delen som vi får lårfilé av men som här är med ben och kallas haut cuisse – övre benet) på snabbköpet och de var också fantastiskt bra i grytan jag improviserade. Det blev en lättare variant av coq au vin med lokala ingredienser och passade bra i värmen. Mycket lyckat!

Blanda vetemjöl med lite salt och svartpeppar i en plastpåse. Lägg ner 8 stycken kycklinglårfiléer med skinn (och helst ben) och blanda runt. På medelhög värme fräser du 100 g finstrimlad bacon/kallrökt fläsksida gyllene. Ta upp fläsket och lägg åt sidan. I stekfettet smälter du ned en rejäl klick smör och steker kycklingbitarna på alla sidor så de får fin stekyta. När de är klara vänder du ned cirka 1 dl grovt hackad schalottenlök och 3 krossade vitlöksklyftor och låter fräsa med ett par minuter. Slå på cirka 2,5 dl torrt vitt vin och blanda ned 1 msk dijonsenap, 15 urkärnade svarta oliver, fläsket samt 1 tsk salt och massor med nymald svartpeppar. Koka upp och låt sjuda några minuter. Lägg på locket och låt sjuda minst 30 minuter.  Servera med pressad potatis, ris eller couscous.

Idag är det precis fyra år sedan jag postade mitt första inlägg (datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!

1808 (ettusenåttahundraåtta) bloggposter har det blivit även om takten dragits ned något det senaste halvåret då jag släppt kravet på minst en uppdatering per dag. Runt 1200 sidvisningar och ungefär hälften så många unika besökare om dagen noterar jag i statistiken. Förvånande men jätteroligt. Det är alla läsare och följare som gör det mödan värt att publicera och dokumentera vad jag lagar, dricker och äter. Tack alla!

Dagen till ära har jag gjort den idiotenkla franska klassikern rödvinsmarinerade jordgubbar (söta och fina från Provence). Passar bra då mitt första recept var jordgubbar i sauternes. Testa detta då du har en slatt rödvin över. Det är sällan ett recept är kortare än en twitteruppdatering.

Ansa och skiva en liter jordgubbar. Strö över 2-3 msk socker och häll över rött vin så det knappt täcker. Ställ i kylen minst två timmar.

Fransmännen förstår det här med sallad. Beställer man in en sallad så får man en komplett måltid och blir mätt och tillfredställd. Här finns inga bleka, deppiga salladsbufféer med burkmajs, isbergssallad, rivna morötter och blekorangea tomater i klyftor. Här är sallad en konst.

Det har blivit mycket sallad de här veckorna i Frankrike. Med varmt väder och fantastisk råvaror är det ett enkelt val. Dessutom kan jag säga, utan att skryta, att jag är en jäkel på att komponera sallader. Här kommer därför mina råd om hur man gör en sallad utan att ni bett om det.

Basen. Börja med flera sorters bladsallad. Olika färg och struktur. Matig, krispig, späd och besk. Fördela och riv den ganska fint. Det är inte roligt att försöka mula in stora salladsblad. Ta gärna bort den nedre delen på bladen då de ofta är ganska beska. Ruccola är för övrigt ganska överskattat. Skölj ordentligt och kör i salladsslunga. Salladsslungan är ett måste. Kostar runt femtilappen och garanterar en torr och spänstig sallad. Blöt sallad fördärvar allt.

Dressing. En klassisk salladsdressing består av vinäger och olja och olika typer av smaksättning, vanligtvis dijonsenap. Den feta oljan och syrliga vinägern dämpar salladens beska och binder ihop alla smaker. Olivolja ger pepprig, fruktig eller örtig smak. Rapsolja ger nötighet. Rödvinsvinäger gör att salladsbladen slokar snabbt. Använd vitvins- eller sherryvinäger. Alternativ till vinäger är citronsaft eller inkråmet från tomater som du använder i salladen. Fett och syra får du också om du använder yoghurt som bas istället för olja och vinäger. Senapen ger sting och gör dressingen krämig. Om du använder grov dijonsenap blir smaken mindre skarp. Annan smaksättning är salt, peppar, örter, honung, socker, chili eller annat efter smak. Blanda kryddor, salt och smaksättning med vinägern/syran först. Därefter tillsätter du oljan. Använd en vanlig glasburk med skruvlock. Dressingen kan arbetas in med händerna så att den helt täcker, ringlas över eller serveras vid sidan av. Det sistnämnda är att föredra om man vill spara överbliven sallad till nästa dag.

Färg och smak. Tomater, oliver, lök, paprika och andra grönsaker väljer du efter säsong och smak. Hoppa över tomaterna om de är blekorangea och smaklösa. Ta hellre och finriv bra rotsaker. Blanda också i färska örter. Använd också frukter som melon, äpple, apelsin för kontrast. Det är fantastiskt gott att skiva ned jordgubbar i sallad särskilt när de är lite syrliga. Glöm inte färsk eller brynt svamp.

Protein. En sallad behöver inte vara vegetarisk. Det behövs protein. Om man inte nöjer sig med bönor så  kan man ha olika typer av ost, lufttorkad skinka, knaperstekt rökt fläsk, tonfisk, lax, tunt skivad stekt fläskfilé, smakrik skivad korv, kokt eller pocherat ägg eller strimlad kyckling. Exempelvis.

Kolhydrater. Krutonger, det vill säga bröd som du torrostar i stekpanna och sen bryner med lite smör eller olivolja ger både struktur och kolhydrater. Kokt skivad potatis eller den stora sortens couscous ger matighet.

Värme. Något som är varmt eller ljummet tillför en trevlig dimension. Att addera det knaperstekta fläsket, ostgratinerad potatis, smörsvängda haricoverts eller varma ägg precis vid servering gör det hela mer till en ”riktig” rätt.

Struktur. Tänk på att de olika komponenterna i salladen ska ge olika munkänsla: krispigt, mjukt, tuggigt, saftigt, knaprigt, lent.

Accenter. Smakrika ingredienser som sardeller, kapris, oliver, valnötter, skarp ost gör salladen spännande men får aldrig ta över – då blir det bara tröttande.

Komponera. Tänk in alla olika delar, balansera utseende, smak, struktur så har du en komplett måltid med hela tallriksmodellen. Lägg upp vackert på ett stort fat.

Ibland när jag läser recept kan jag spontant känna att ”det här måste bli jävligt gott”. Så var det när jag läste detta vegetariska recept av Jamie Oliver i Icas kundtidning Buffé.

Även om det tog en mycket dryg halvtimme att laga snarare än angivna och överoptimistiska 15 minuter (även om jag justerade med lite genvägar) så blev det galet gott och över förväntan. Smakintensivt, syrligt, salt, hett, sött och med samspelande och kontrasterande strukturer blev det en perfekt liten rätt som kan serveras ljummen eller kall. Fungerar som ensamrätt för 3-4 personer eller som tillbehör till grillat eller nästan vad som helst. En blivande klassiker i detta hem.

Koka 4 dl quinoa enligt anvisningarna på paketet. Strimla 4-6 salladslökar och en urkärnad röd chilifrukt. Mixa samman dem med en kruka koriander, ett par nävar myntablad, 100 g babyspenat, en rejäl skvätt olivolja, saften från två limefrukter, 1 tsk salt och några kraftiga drag med pepparkvarnen. Låt quinoan ånga av så den blir torr och blanda sedan med den kalla salsan. Lägg upp på ett fat. Strö över en mango (eller prova med cantaloupmelon), en mogen avocado och 100 g fetaost som du tärnat. Ringla över lite naturell yoghurt och klipp över en ask krasse (hoppa över eller ersätt med persilja).

Vår bostadsrättsförening har en fantastisk gård som blir frodigare för varje år. Vi har en pergola över en av gångarna där vi bland annat planterat några vinrankor som så smått börjar slå ett lummigt tak. Lite väl frodigt visade det sig så jag var tvungen att ta fram sekatören och ansa lite.

När rankorna och de stora vackra bladen låg på marken slog det mig att de borde kunna användas till vinbladsdolmar. Kollade upp lite recept som alla handlade om små mesiga munsbitar med teskedstor fyllning och av konserverade vinblad. Jag ville ha lite rejäla grejer typ som kåldolmar och av färska vinblad. Kombinerade olika recept och fick ihop ett riktigt läckert resultat. Har du en vinstock som växer i din närhet ska du absolut prova. Vi njöt dem till baconlindad halloumi, sallad, ugnsbakade körsbärstomater och gott bröd.

Koka 1,5 dl basmatiris enligt anvisningar på paketet. Plocka minst 15 stora fina vinblad. Skölj dem väl. Koka upp en stor gryta med saltat vatten. Förväll bladen i omgångar 2 minuter åt gången, ta upp dem med hålslev, låt rinna av i ett durkslag. Bred ut bladen på rena kökshanddukar så de torkar lite. Finhacka en liten gul lök och fräs på medelhög värme i olivolja så den mjuknar men inte tar färg. Fräs 250 g lammfärs med löken tills genomstekt. Sänk värmen, riv ned 2 vitlöksklykftor, blanda ned 1 tsk kanel, 1 tsk salt, 1 tsk harissa och fräs ytterligare några minuter. Bland i en näve vardera av mynta, dill och persilja som du finhackat. Mosa ned en kula labneh (eller några matskedar getfärskost) samt blanda i det kokta riset. Lägg 0,5 dl av fyllningen på ett vinblad, vik och rulla ihop. Placera i en gryta som du bottnat med några vinblad. Det blir cirka 12 dolmar. Skiva en citron och läng ovanpå dolmarna. Slå på ett par deciliter olivolja och hett vatten så det knappt täcker. Täck med en tallrik eller tungt lock som tynger ned. Koka upp, lägg på ett lock och sänk värmen så det hela får sjuda sakta i 40 minuter. Låt svalna och servera ljumma eller kalla.

När solen tittar fram och temperaturen stiger då hittar många till min blogg då de googlar efter sallader och sommarmat. Jag uppdaterar därför en tidigare bloggpost som samlade de bästa recepten. Oavsett vilket recept du väljer funkar det med ett svalt rosévin. Inte så kinkigt vilket. Det är ju ändå sommar, varmt, semester och vem orkar bry sig?

• Salade Niçoise är en riktig sommarklassiker

• Provençalsk musselsallad kan du prova när du ändå ”är i trakterna”

• Salade lyonnaise är en annan fransk salladsklassiker du inte får missa

• Jordgubbs- och fetaostsallad är en kul variant som du måste prova

• Enkla tumregler för att lyckas med din egen sallad

• Gazpacho brukar kallas ”flytande sallad” och är perfekt som kall lunch på termos på stranden

• Garbanzogazpacho är en matigare variant på den isade soppan

• Ratatouille som lagar sig själv passar till allt det grillade

• Risonisallad med chipotlefalu är en bra variant när du tröttnat på vanlig pastasallad

• Falukorv mediterranée ska du testa om du får en bit korv över efter salladen ovan

• Galet god quinoasallad signerad Jamie Oliver

• Yoghurtmarinerade kycklingklubbor lagar sig själva i ugnen

• Jordgubbar i rödvin läskar och passar när gubbarna är billiga

• En klassisk sangria hör sommaren till

• Vit sangria är ännu fräschare och du slipper fläckar på de vita sommarkläderna

Jag har alltid hatat recept på glass! Anledningen är att jag fram tills nu inte ägt en glassmaskin. Men igår sprang jag på en för ynka 179 kronor så då fanns inga ursäkter längre.

Slängde in kylelementet i frysen och kollade vad jag hade för ingredienser hemma: en halv liter turkisk yoghurt och en burk lemoncurd (ca 300 g) jag haft i evigheter fick det bli. Blandade ihop de två ingredienserna. Körde ner dem i glassmaskinen enligt instruktionerna. Det blev ljuvligt!

Jag hatar inte glassrecept längre.

Marimar Torres är syster till den levande vinlegenden Miguel Torres och driver själv den fina vinegendomen Marimar Estate i Kalifornien. Förutom att producera fantastiska viner har hon rykte om sig att laga underbar mat, skapa enastående kombinationer mellan mat och vin samt har gett ut en bok om katalansk matlagning.

Denna bok har jag haft i många år och recepten är verkligen bra. Bäst är nog detta på den klassiska tapasrätten croquetas. Bland alla tapas man får i Spanien brukar detta alltid vara min favorit och följer man detta recept blir det minst lika bra hemma, om inte bättre. Kroketterna kan varieras i det oändliga. Byt ut skinkan och oliverna mot salami, soltorkade tomater, finhackade räkor, rökt lax, färska örter, rökt skinka eller något annat du har hemma.

25-30 stycken: Fräs 2,5 msk vetemjöl i 20 g smör några minuter utan att det tar färg. Vispa i 1 dl mjölk och fortsätt vispa på låg värme ytterligare några minuter tills du har en tjock smet. Ta av kastrullen från värmen. Hacka 75 g lufttorkad skinka, 75 g piementooliver och 3 hårdkokta ägg fint. Blanda ner allt  i smeten och ställ in kylskåp när det svalnat i minst 30 minuter. Forma kroketter med två skedar eller med händerna. Vänd dem i vetemjöl, därefter i uppvispat ägg och sist i skorpmjöl. Fritera dem i olja på 160° några minuter i fritös eller i olja i kastull. Servera genast.

Njut till ett glas finosherry.

Det här receptet improviserade jag fram med östra Medelhavets smaker i bakhuvudet. Mycket lättlagat, fantastiskt smakrikt och med de härliga sötsursalta plommonen som jag blev tipsad om på twitter. Serverades med couscous och yoghurtsås. Perfekt sommarmat.

Biffarna: Blanda väl 500 g lamm- eller nötfärs med 0,5 tsk harissa,  1 riven/pressad vitlöksklyfta, det finrivna skalet av en citron, 2 msk tomatpuré, 1 tsk spiskummin, 1 tsk salt, 1 tsk kanel, 1 dl grekisk yoghurt, 1 msk potatismjöl och en näve vardera av slätbladig persilja och mynta som du hackat. Forma små platta biffar och stek på ganska hög värme i smör tills de får en kraftig stekyta på båda sidor och är genomstekta.

Plommonen: Halvera och kärna ur små plommon. Placera i en ugnsform, strö över salt, dra några rejäla tag med pepparkvarnen och ringla över olivolja. Sätt in i ugn minst 45 minuter på 150°.

Yoghurtsås: Blanda grekisk yoghurt med salt, pressad citron och tomatpuré. Smaka av.

Den här salladen är perfekt när det är riktigt varmt och man vill ha något svalkande. Perfekt till kryddstarka korvar.

Basen i salladen är vattenmelon som du skär ner i mindre bitar. Skiva rejält med jordgubbar, kärna ur och hacka ett gäng svarta oliver och skiva en liten rödlök. Smula rikligt med fetaost och hacka en näve vardera av färsk mynta och citronmeliss. Dra ett par rejäla tag med pepparkvarnen, ringla över olivolja, blanda och servera genast.

Jag blev lite förälskad i fromage blanc när jag var i Frankrike senast. Denna färskost av skummjölk som motsvarar kvarg (eller kesella) här hemma är både fräsch, god, fettsnål och väldigt anpassningsbar.

Värm 1 dl nutella knappt 30 sekunder i mikron så den blir rinnig. Blanda väl med 500 g fettfri kvarg. Skeda eller pritsa ned i 6-7 portionskoppar och ställ kallt. Garnera med hallon eller jordgubbar.

Hittade ett fiskrecept med ursprung i södra Italien som i sin tur hämtat inspiration från Nordafrika. Jag försökte ta det tillbaka till sina rötter utan att ha speciellt mycket kunskap om områdets kök. Men det blev väldigt lyckat.

Hacka 2 små gula lökar, 1 röd chilifrukt och 3 vitlöksklyftor och fräs tillsammans med 1 kanelstång, 1 lagerblad samt en bit av det yttersta skalet från en citron i olivolja på medelhög värme tills löken börjar bli genomskinlig. Smula ned 0,5 g saffran, slå på saften från en citron, 500 g passerade tomater, 5-7 kardemummakapslar, 1 tsk salt, 1 tsk spiskummin, några stänk tabasco och 1 msk dadelsirap (eller vanlig sirap). Låt sjuda under lock i minst 15 minuter. Rosta under tiden 1 dl hyvlad mandel i en torr stekpanna och skär 400 g torskfilé (eller annan fisk) i grytbitar. Smaka av såsen, lägg ned fisken och låt sjuda 5 minuter eller till genomkokt. Strö över mandeln och servera med couscous.

Att få till köttbullar är en svår konst. De blir gärna för lösa och tappar formen, faller sönder, bränner fast i stekpannan, blir för hårda eller helt enkelt bara trista. Lite otippat hittade jag det perfekta receptet på svenska köttbullar i den amerikanska kokboken Cook’s Illustrated.  Jag justerade det lite grand och fick till helt perfekta köttbullar. En skvätt olja och en klick smör räckte för att steka hela satsen, inte en enda var ens i närheten av att bränna fast, stekytan blev vacker och snudd på knaprig och alla höll formen. Detta blir numera mitt standardrecept. Variera smaksättningen efter ditt husreceptet.

Vispa samman 2 ägg, 1 dl vispgrädde med 4 msk ströbröd och 2 msk potatismjöl. Ställ åt sidan att svälla. Riv en liten gul lök fint och blanda omsorgsfullt med 500 g fläskfärs, 2 tsk salt, 2 tsk bakpulver, 2 tsk farinsocker samt kryddpeppar, svartpeppar och muskot efter smak (jag hade i massor). När smeten är ordentligt blandad rör du i ägg- och gräddblandningen och fortsätter att blanda mycket noga. Sist blandar du i 500 g nötfärs och rör tills du har en jämn, fin smet. Forma köttbullar med fuktade händer och stek dem vackert bruna i olja och smör på medelhög värme.

Nu var det riktigt längesedan det dök upp ett recept av Carl Butler på bloggen. Hög tid alltså.

Det här är hämtat ur ”Carl Butlers Bästa för IKEA” och är ett riktigt rustikt husmansrecept som passar bra nu när de svenska äpplen börjar skördas. Faktum är att Calle själv hittade det här receptet i en fransk tidning där det presenterades som ett klassiskt svenskt recept. Riktigt god och enkel ”comfort food” som serveras med skalpotatis.

500 g rimmat och skivat fläsk skärs i något mindre bitar och steks gyllene på strax över medeltemperatur i torr stekpanna. Ta upp fläsket efter hand som det blir klart. I stekfettet bryner du helt lätt 2 gula lökar som du skivat ner grovt. Blanda tillbaka ner i stekpannan fläsket samt 2 svenska, fasta och syrliga äpplen som du kärnat ur och skivat ned (du behöver inte skala om det är svenska äpplen). Blanda även ned 0,5 tsk hela nejlikor och 0,5 tsk kryddpepparkorn som du mortlat lätt. Vänd runt så att det blandas väl. Sätt in i ugn på 200° i 20 minuter.

Alla recept av Carl Butler hittar du här.

Det har varit rejäl torka på receptfronten, dels beror det på den stundande flytten samt mycket jobb och då blir det med naturnödvändighet vinfokus.

När jag i veckan var i London för en vinmässa kikade jag lite grand på tv de stunder jag var på hotellrummet. Utbudet bestod mest av game shows, husrenovering samt matlagningsprogram. När jag packade för hemfärd sneglade jag på en programserie som handlade om gammal engelsk mat och ett avsnitt som specifikt rörde vitlök. Detta recept nedskrivet på 1100-talet fångade mitt intresse och jag skrev snabbt ner ingredienserna. Mycket lättlagat och den enda justeringen var att jag blandade ner vitlöken i skyn istället för att servera dem som ett tillbehör.

Det här blev riktigt bra med saftig kyckling, sötkryddighet och en spännande skärpa och mjuk sötma från vitlöken.  Är beredd att omvärdera medeltiden om maten smakade så här. Jo, det ska vara fem hela vitlökar i receptet. Servera med ugnsbakade rotfrukter eller ännu hellre med ris eller mjölig kokt potatis alternative ett gott bröd för att fånga upp den fantastiska såsen. Gillar du vitlök och kyckling ska du också prova Carl Butlers fantastiska vitlökskyckling.

Lägg ned 0,5 g saffran i 2 dl vitt vin. Gnid in en hel tupp eller kyckling på cirka 1500 g med olivolja, 2 tsk salt och rikligt med grovmalen svartpeppar och lägg ned i en ugnsfast gryta. Skär toppen av 5 hela vitlökar så att samtliga klyftor är öppna och lägg ned i grytan. Skala och finhacka färsk ingefära (2 tummar stor) och strö över kycklingen tillsammans med 1 tsk malen kanel. Slå på vinet med saffranen. På med locket och in i ugnen på 175° i minst 90 minuter. Ta ut grytan, ta upp vitlöken och ställ in grytan i ugen igen. Låt vitlökarna svalna till du kan hantera dem. Tryck ut det nu krämiga innehålet i klyftorna.  Mosa samman till en smet om det behövs. Ta ut grytan igen, ta upp kycklingen och se till att all steksaft rinner tillbaka i grytan. Rör ned vitlöken i stekspadet. Smaka eventuellt av med salt. Tranchera kycklingen och servera med såsen.

Att kantarell passar ihop med rosmarin och apelsin visste jag sedan tidigare. Därför var det helt naturligt att göra någon slags variant på coq au vin på med den smaksättningen. Fungerade hur bra som helst och blev skönt höstigt med ett smörstinnt rotfruktsmos.

I en stor gjutjärnsgryta med lite smör fräser du ett paket bacon (Icas torrsaltade och alspånsrökta är jättebra och värt varenda krona) skuret ganska grovt tills det släpper en del fett. Släng i 2-3 hg klyftade champinjoner och en stor lök du hackat grovt. Fräs tills det hela tar lite färg. Ta upp allt och lägg åt sidan och släng i en klick smör. På ganska hög värme bryner du 1000-1500 g kycklinglår tills de får fin färg runt om. Häll tillbaka svamp, bacon och lök, 2-3 hg kantareller som du rivit i lite mindre bitar, det yttersta skalet av en apelsin och 2 tsk rosmarin. Värm på allt och pudra sedan 3 msk vetemjöl och vänd runt så allt blandas. Slå på drygt 1 dl juice från apelsinen, en halv flaska rött vin och 3 msk kycklingfond från flaska (eller 2 buljongtärningar). Låt allt få ett uppkok, lägg på locket och ställ in i ugn på 200° i minst två timmar. Ta ut grytan, rör i ett par matskedar tomatpuré, dra rejäla tag med pepparkvarnen och smaka eventuellt av med salt. Låt sjuda en stund utan lock.

Den som följer denna blogg vet att jag och bakning inte går särskilt bra ihop. Därför blev jag själv förvånad när jag häromdagen lyssnade på ”Meny” i P1 där Martin Johansson, mannen bakom ”Pain de Martin” och surdegshajpen, deltog och jag blev helt fängslad. Satt helt pall i bilen och lyssnade uppmärksamt på hur han berättade hur otroligt enkelt det är att baka bröd.

I receptet nedan krävs ingen knådning, inget ljummet vatten och endast 2 (två) gram jäst. Allt handlar om lång jäsning där glutenfibrerna och smaken får utvecklas under lång tid. Knådning, ljummen vätska och groteska mängder jäst krävs bara när processen ska gå snabbt. En verklig ögonöppnare. Galet lättbakat även för en brödanalfabet och ett mycket fint resultat. Originalreceptet här.

Rör ut 2 gram (2 krm) jäst och 1,5 tsk salt i 3,5 dl kallt vatten. Blanda i 7,5 dl vetemjöl (jag tog ungefär lika delar durum, vetemjöl och graham) och rör om tills det blir en jämn smet. Täck över skålen med plastfolie och låt jäsa i rumstemperatur i 6-10 timmar. Skrapa ur degen på ett mjölat arbetsbord. Dra ut till en rektangel, vik ihop ett antal gånger och platta ut något. Pudra över lite mjöl, täck med bakduk och låt jäsa 30-45 minuter. Sätt ugnen på 250° med en braspanna i botten. Dela degen i tre delar och därefter i ytterligare fyra delar med en degskrapa. Lägg de 12 bullarna på bakplåtspapper, slå en kopp vatten i braspannan och grädda bullarna i ugn på 250° i 15-20 minuter. När de fått fin färg tar du ut dem och låter de svalna något på galler. Servera nygräddade.

Det här blev en riktigt lyckad variant på vardagsklassikern korv stroganoff där falukorven bytts ut mod det lite smakstunsigare isterbandet.

Dra skinnet av 600 g (två förpackningar) isterband, klyfta 400 g champinjoner och grovhacka en stor gul lök. Stek svampen i en stor, torr stekpanna tills de tappat det mesta av vätskan och börjat bli gyllenbruna. Klicka i rejält med smör och släng i korven och löken och bryn allt tills det börjar ta färg. Blanda ner 3 msk tomatpuré, 4 tsk senapspulver utrört i lite vatten, 1 tsk timjan, rejäla stänk med tabasco eller annan chilisås och gärna en skvätt whisky och låt fräsa några minuter. Slå på 400 g krossade tomater och 3 msk kalvfond och låt sedan allt sjuda medan riset kokar. Innan servering rör du ned 2 dl smetana och låter bli varmt.